BM besök vecka 34+4
Jag tycker sååå illa om min BM. Orkar inte skriva mer än så angående mötet idag. Eller jo det gör jag väl, men egentligen så räcker det med att skriva det. Hon har ingen aning om vad en fobi är för det första. En fobi är ingen realistisk rädsla som något så simpelt som ett emlaplåster kan ta bort. Jag har sprutfobi. När jag var sju år så svimmade jag för första gången i samband med spruta, sen dess har jag svimmat nästan varje gång. Det har ingenting med smärta att göra, jag vet väl själv att det inte gör ont??? Enda gången det gjort ont var när jag var 15 och skulle sy fem stygn i benet, och då var tvungen att ta bedövning rätt i såret. De fem bedövningssprutorna var döden, sjukt ont gjorde det. Men min fobi eskalerade ju lååångt innan dess. Det har med själva SPRUTAN att göra. Efter den gången vid femton års ålder så har jag varit tvungen att sy två gånger till. Första gången bröt jag ihop totalt då jag fick reda på att det behövde sys, eftersom att jag då skulle bli tvungen att ta bedövningssprutorna. Det var första gången tanken slog mig - Jag har full bestämmanderätt gällande min kropp! Så jag vägrade sy med bedövning. Efter mycket om och men då det var en massa krångel med att få fram en läkare som var villig att sy utan bedövning så gick allt hur enkelt som helst. Sen dess så har jag sytt utan bedövning en gång till, och även då gick allt, bokstavligt talat, smärtfritt. Min fobi handlar alltså inte om att det sticker in något genom huden. Det finns ingen logisk förklaring och lösning till en fobi. Förstått?
Då kan vi gå vidare till nästa irritationsmoment under dagens möte. Jag vill inte ta den sprutan de ger en efteråt för att öka mängden eftervärkar. JAG KOMMER INTE TA DEN SPRUTAN SOM GES PÅ RUTIN EFTER FÖRLOSSNINGEN. Det är mitt fria val som patient. Säger jag nej, så är det NEJ! Men fattar barnmorskan det? Näe hon rabblar på om denna magiska spruta som tar bort avslaget på ett kick, simsalabim, abrakadabra eller? Nä, det som är bevisat gällande den där sprutan är att den ökar mängden och intensiteten eftervärkar, men dess fördelar råder det delade meningar om. Det är INTE bevisat att den verkligen snabbar på läkningen efter förlossningen. Det finns dessutom redan ett naturligt sätt att snabba på läkningen på, och det är AMNING. Jag ska amma, så därför kommer ju min kropp utsöndra det hormon som hjälper till med läkningen efteråt i normala, lagom stora doser. Det kommer dessutom utsöndras under en längre tid, och inte ge en megados på en gång.
Så vidare till det tredje, vi vill inte ha några studenter med under våran förlossning. Ännu en gång är det mitt fria val som patient. Vad säger barnmorskan, "AAAAAAAALLAAAAAA säger att de inte märker av studenterna på rummet, kvinnan är sååååååå inne i sig själv så det göööööör henne ingenting att det är flera som ska göra samma undersökning på raken, och man märker inte att de är dåliga på att utföra undersökningen!" Jag säger ingenting om att vissa till och med uppskattar att ha med studenter under sin förlossning, good for them liksom, men JAG vill INTE ha några studenter med.
Efter dessa tre diskutioner så gav jag upp, jag sa inget mer som hon kunde skriva in i journalen då hon sa att det var okej att ta med en mer utförlig förlossningsplan också. Så jag ska renskriva mitt brev på datorn och sedan skriva ut och lägga i mappen med mitt blodgruppsvar. Om de ska fortsätta bemöta mig såhär så kommer de att få se på ett riktigt monster på förlossningen, jag kommer INTE ge mig angående mina rättigheter.
Något positivt då??? Fisungen har fixerat sig, äntligen, hjärtljuden var bra, ungen hade rave i magen så de låg på 150. Hade bara gått upp ett halvt kilo sen sist, och SFmåttet håller kurvan, strax ovanför medellinjen. Vi ska dit igen vecka 37, om två veckor alltså. Snart, snaaaaaart slipper jag träffa denna människa något mer och får istället möta avkomman, den för vars skull vi går igenom detta!♥ Can't wait.
Vi var också och fixade faderskapet idag, ännu en trevlig dam som lever i modern tid.... NOT. Vi fick det iaf gjort, men hon tvärvägrade att skriva klart gemensam vårdnads papperna, för det finns inget barn att skriva vårdnad om.... Öh? konstigt att andra kan göra det i andra delar av sverige då....
Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara precis så stenålders som man skämtade om när jag bodde i sörmland, tänk att det kan skilja så mycket bara 30mil norrut. Jag är så besviken på MVC, förlossningen, kommunen, sjukvårdspersonalen osv. Får det verkligen vara såhär illa?
Då kan vi gå vidare till nästa irritationsmoment under dagens möte. Jag vill inte ta den sprutan de ger en efteråt för att öka mängden eftervärkar. JAG KOMMER INTE TA DEN SPRUTAN SOM GES PÅ RUTIN EFTER FÖRLOSSNINGEN. Det är mitt fria val som patient. Säger jag nej, så är det NEJ! Men fattar barnmorskan det? Näe hon rabblar på om denna magiska spruta som tar bort avslaget på ett kick, simsalabim, abrakadabra eller? Nä, det som är bevisat gällande den där sprutan är att den ökar mängden och intensiteten eftervärkar, men dess fördelar råder det delade meningar om. Det är INTE bevisat att den verkligen snabbar på läkningen efter förlossningen. Det finns dessutom redan ett naturligt sätt att snabba på läkningen på, och det är AMNING. Jag ska amma, så därför kommer ju min kropp utsöndra det hormon som hjälper till med läkningen efteråt i normala, lagom stora doser. Det kommer dessutom utsöndras under en längre tid, och inte ge en megados på en gång.
Så vidare till det tredje, vi vill inte ha några studenter med under våran förlossning. Ännu en gång är det mitt fria val som patient. Vad säger barnmorskan, "AAAAAAAALLAAAAAA säger att de inte märker av studenterna på rummet, kvinnan är sååååååå inne i sig själv så det göööööör henne ingenting att det är flera som ska göra samma undersökning på raken, och man märker inte att de är dåliga på att utföra undersökningen!" Jag säger ingenting om att vissa till och med uppskattar att ha med studenter under sin förlossning, good for them liksom, men JAG vill INTE ha några studenter med.
Efter dessa tre diskutioner så gav jag upp, jag sa inget mer som hon kunde skriva in i journalen då hon sa att det var okej att ta med en mer utförlig förlossningsplan också. Så jag ska renskriva mitt brev på datorn och sedan skriva ut och lägga i mappen med mitt blodgruppsvar. Om de ska fortsätta bemöta mig såhär så kommer de att få se på ett riktigt monster på förlossningen, jag kommer INTE ge mig angående mina rättigheter.
Något positivt då??? Fisungen har fixerat sig, äntligen, hjärtljuden var bra, ungen hade rave i magen så de låg på 150. Hade bara gått upp ett halvt kilo sen sist, och SFmåttet håller kurvan, strax ovanför medellinjen. Vi ska dit igen vecka 37, om två veckor alltså. Snart, snaaaaaart slipper jag träffa denna människa något mer och får istället möta avkomman, den för vars skull vi går igenom detta!♥ Can't wait.
Vi var också och fixade faderskapet idag, ännu en trevlig dam som lever i modern tid.... NOT. Vi fick det iaf gjort, men hon tvärvägrade att skriva klart gemensam vårdnads papperna, för det finns inget barn att skriva vårdnad om.... Öh? konstigt att andra kan göra det i andra delar av sverige då....
Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara precis så stenålders som man skämtade om när jag bodde i sörmland, tänk att det kan skilja så mycket bara 30mil norrut. Jag är så besviken på MVC, förlossningen, kommunen, sjukvårdspersonalen osv. Får det verkligen vara såhär illa?