Förlåt från bebisbubblan

För att jag inte uppdaterat. På dagen som lillen vart en vecka fick vi åka hem. Han har nu hunnit bli hela tre veckor och har växt en hel massa. Det var en liten infektion som gjorde att han inte fick åka hem, men som tur var så fick jag och T sova kvar på samma avdelning och från och med onsdagen så fick vi även ha våran pojke hos oss på vårat rum och jag fick äntligen friamma. På fredagen fick han sista dosen antibiotika och sen var vi kvar ett dygn till utan behandling för att läkarna ville vara säkra på att han inte blev sämre.

När han kom vägde han iaf 3438g och var 50cm. Huvudomfånget var 34,5. Förlossningen var fantastisk, vilken jävla upplevelse! Ingen bedövning what so ever om man inte räknar med en timmas bad nånstans mellan 3 och 5 cm öppen. När vi kom in klockan 03.50 så var tappen helt utplånad och jag var 3cm öppen. 06.30 var jag öppen 5 cm, 0840 var jag öppen 9,5cm och klockan 08.54 började jag krysta. 09.15 är han född. Min älskade sambo fick massera ländryggen under värkarna, och utan honom hade jag aldrig klarat det utan EDA och allt annat man kan få mot smärtan. Såhär i efterhand tycker jag dock inte att det var så farligt, men jag tror det beror mycket på att jag lyckades behålla min positiva inställning till smärtan hela tiden, jag vart aldrig rädd eller för trött liksom. Hade kanske sett annorlunda ut om jag haft en längre förlossning. Var ju dessutom bara hemma ca 3 timmar från att jag fick första värken.

Nåja, jag är helt återställd nu, förutom att de där förbannade tre stygnen sitter kvar(försvinn så jag kan få tillbaka ett normalt samliv!!!!), jag har i princip mått prima sen jag duschade efter förlossningen. Min sambo däremot tyckte förlossningen var väldigt jobbig att vara med om, stackarn ville så hemskt gärna få slut på mitt "lidande".

Våran son äter, sover, skiter och kikar in världen i omgångar. I helgen fick han och mormor hans äntligen träffas också, underbart att få lite avlastning så jag och T kunde vara bebisfria samtidigt. Nu ligger han på fårskinnet bredvid mig och sover en skvätt, jag har nyss duschat och rakat mig för första gången sen förlossningen, vilken lättnad! Och vad enkelt det var att raka sig utan magen ivägen! Såhär i efterhand kan jag dessutom tacka gudarna för att jag inte fick en enda bristning, nånstans!

Jag har börjat träna och lägga om min kost nu också, kör barnvagnspromenader i terräng dagligen( en ca 2km lång uppförsbacke är enda vägen som finns, sen planar det ut efter de två första km;)) samt mag och benövningar några gånger om dagen. Så fort jag vågar så ska jag börja löpträna också, måste bara komma det rätta tillfället när bebismagen är fylld, beben nöjd och sambon hemma på samma gång. Lite träningslust måste dessutom innfinna sig vid samma tillfälle för att det ska bli av ;)

Detta blev ett jätteinlägg, hoppas några orkar läsa allt, fast egentligen spelar det väl ingen roll, jag bloggar ju för min skull, menmen. Jag kommer dessutom att joina viktväktarna nu i veckan, och funderar på om jag ska starta en ny blogg, en mamma-tränings-viktblogg ungefär. Jag har nämligen som mål att komma i form igen, på riktigt, och kanske, kanske någon gång ta upp mitt livs intresse igen, vilket är fotboll, underbara sport! Nåja, det blir först om flera år isf. Först ska jag bli fit, och gå ner ca 10kg iaf. Återkommer självklart med nya adressen OM jag byter till en ny blogg. Bye for now!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort
PokerCasinoBonus