Sorry att jag bara klagar i bloggen, men jag måste få gnälla ifrån mig nånstans för att orka.
Hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så jobbigt att inte veta när det sätter igång och att inte kunna göra nånting för att påverka det.
Jag har ju egentligen inte en jobbig graviditet, och jag tycker inte alls att det är nå farligt att vara höggravid, men trots det så vill jag bara att det ska vara över nu, jag vill få tillbaks min kropp och få träffa våran bebis nu, få veta vem det är. Det absolut värsta är verkligen att inte veta när det blir. Hade jag bara vetat att det blir igångsättning i april och det finns ingen chans att det blir tidigare så hade jag lätt kunnat acceptera det och varit nöjd och glad.

Nu sitter jag iaf och skriver inköpslista tills imorgon, vi ska ta och storhandla lite då. Ska även ta och hämta ut en gravidbox från Kronans Droghandel, ska bli intressant att se vad som finns i den:) På lördag ska vi kaaanske på bio, jag hoppas det iaf. Vill ha helgen uppbokad för att distrahera mig från möjlig förlossningsstart, jag tror nämligen att det kommer bli ännu jobbigare nu då jag i min hjärna går över tiden från och med lördag eftersom första BF är imorgon.

Ska försöka fixa något att äta nu, men är sjukt oinspirerad. Blir väl ett paket nudlar eller nått sånt näringsfattigt.

Nepp, har inga roliga nyheter att skriva om. Inatt vaknade jag tre gånger av värkar som gjorde riktigt ont, såpass att jag tänkte att det här vill jag inte vara med på! Men efter att jag lugnat ner mig och insett att de kom ensamna så kunde jag somna om igen. Tiden mellan de tre värkarna var kanske 40 minuter, sen hade jag bara svaga däremellan som knappt kändes.

Imorgon är det ett stort datum, 16 mars, dagen då vi har BF enligt mens. Sambon är fortfarande stensäker på att det är imorgon det drar igång, och att bebis kommer nån gång under helgen. Det är också idag exakt en vecka kvar till den 22mars, det BF som vi fick efter andra ultraljudet. På måndag är det en vecka till 25, BF från första ultraljudet. Jag hoppas självfallet på att det är 16:de som är det rätta, som bebis kommer följa. Önskar verkligen att den lilla vill komma ut till oss nu snart. Huggen och ilningarna neråt i bäckenet börjar bli riktigt smärtsamma, hoppas för allt i världen att bebis sakta men säkert håller på att sjunka ner så det drar igång de närmaste dagarna.

Håll tummarna för mig?

Börjar bli less på att inget händer. Det är som förut, pendlar lite mellan att vara värre och bättre... Om det inte tänker sätta igång så kan det väl ge med sig nu? Hatar falska förhoppningar. Har värdelöst tålamod just nu, vet ju att det bara är onsdag, och det är ganska långt kvar på denna vecka, men det går sååååå segt just nu när jag bara väntar på att det ska bli värre. Tänk om det inte ens är på g att sätta igång? Tänk om jag går över tiden ändå?....
-.-

Det är frågan. Värkarna håller i som igår ungefär, pendlar mellan att vara 2 minuter emellan och ibland upp till 10. Med alvedon kan jag sova, men jag känner fortfarande värkarna bara att det inte gör särskilt ont och det blir lättare att slappna av. De håller i ca 1,5 minuter oftast, men ibland upp till tre minuter och ibland bara 30sek. Eftersom att de inte slutar av nånting så har jag höga förhoppningar om att det är latensfasen som kommit igång, men det gör fortfarande inte i närheten av så ont jag trodde det skulle göra så därför är jag ändå tveksam. Jag kan förstås inte släppa barnmorskans ord från igår, "nu tror jag allt att du har riktiga värkar!" När jag bara kände ett svagt obehag, typ medelmåttig mensvärk.

Sorry att detta är det enda jag skriver om just nu, men jag hoppas ni kan förstå varför? Svårt att tänka på något annat när allt jag önskar är att värkarna ska öka i frekvens och styrka, eller att vattnet går, så jag VET, att nu, NU är det på gång.

Lilla bebis kan du inte komma ut nu?